Fyra ögon ser mer än två

En prestigefråga för den israeliska armeen, bildbevis på att de israeliska soldaterna hamnade i en förödmjukande och direkt livsfarlig situation, när de stormade det turkiska skeppet Marmara i måndags, gjorde att armeen undanhöll videofilmerna i hela nio timmar.

En verklig skandal, rapporterade Jerusalem Post igår: Armeen förhindrade därmed israeliska UD från att visa videofilmen för världspressen under en hel dag, när det var som mest kritiskt för Israel att snabbt rapportera och visa hundratals miljoner TV-tittare världen över, vad som verkligen utspelade sig, innan soldaterna i en livshotande situation till sist sköt med skarpt mot aktivisterna och dödade nio av dem.

Israeliska UD ville omedelbart publicera videon, filmad från en av de israeliska helikoptrarna som svävade ovanför det bordade turkiska fartyget, men militära instanser tyckte till att börja med att videon visade hur illa armeen skött stormningen och att det var obehagligt att se hur de israeliska soldaterna förödmjukades och misshandlades och råkade i livsfara, innan de sköt sig fria.

Så beskrev en UD-anställd armeens osäkra beteende och ovilja att snabbt lämna ut filmen till allmänt beskådande. Videon visar under långa sekvenser hur soldaterna firas ner från en helikopter och omedelbart attackeras av de turkiska aktivisterna på övre däck, som gick lös på dem med slagträn, knivar och järnrör. Någon sköt också med skarpt på soldaterna. Det tog flera timmar för israelerna att sedan få kontroll över fartyget.

Nachman Shai, en tidigare talesman för den israeliska armeen, numera en av ledarna i centerpartiet Kadima, var upprörd över armeens beteende: "Hade filmen visats tidigare hade den också på ett dramatiskt sätt kunnat ändra massmediernas rapportering om stormningen." Det kan Shai onekligen ha rätt i, beträffande TV-bolagen i USA. Och kanske även beträffande de brittiska massmedierna. Men vad angår massmedierna i Sverige är det inte alls säkert. Försåvitt inte exempelvis DN och Sveriges Radio/TV bestämt sig för att till sist ändå låta även israelerna komma till tals med en egen version av händelseförloppet. Erfarenheten har visat att de israeliska nyhetsrapporterna i allmänhet håller sig långt mer till fakta än några av de arabiska rapporterna. Men det har man över lag inte brytt sig om i de svenska massmedierna de senaste 35 åren. I Sverige vill man helst höra bara en berättelse. Två blir för komplicerat för många. Jag vet personligen inte vad det beror på.

Men Monica, en klok kvinna i Småland, sade häromdagen att det beror på att många svenskar är konflikträdda och ogärna avviker från det etablerade.

Utrikesminister Carl Bildt är ett gott exempel på denna inställning. Sorry, om jag låter som en tjatmoster. Men kan någon minnas att han de senaste åren sagt något positivt eller ens neutralt om Israel, när det varit lugnt och han själv kunnat gå ner i varv?

Vore tacksam att få besked.

Efter många år i Israel beundrar jag debattlusten hos israelerna. Att ha andra åsikter än grannen eller andra mänskor i bussen eller vid en diskussion om politik, är så inrotat i israelernas psyke att de nästan studsar till om andra säger: - Det kan jag hålla med dig om! Det har du alldeles rätt i!

Ett sådant svar väcker misstankar hos somliga, den andre är nog en riktig mes, tänker de. Om han eller hon däremot fäktar vilt och säger att du själv har uppåt väggarna fel åsikter, blir du intresserad, och det är inte ovanligt alls i Israel att lyckliga äktenskap grundar sig på att det äkta paret har diametralt olika politiska inställningar, den ene är vänstersocialist och kommer från en kibbutzbakgrund och den andra från det svarta och religiöst superortodoxa Ge´ula.

Skillnaden mellan dessa israeler och de svenskar som nämns ovan är kanske att de förra är relativister och vet att ingen har patent på sanningen. Den ligger vanligen inte i en enda ask. Och så säger den ena att två par ögon ser mer än ett par och vi skulle kanske slå ihop våra påsar, och då svarar den andre med glimten i ögat:

- Det kan jag inte hålla med om, men det kunde vi kanske göra.

Och så kan de fortsätta att gnabbas i den äkta sängen och skratta sig fördärvade.

 
@ @ @ @ @