Författare har inte alltid rätt...

Ett intressant brev från den israeliska författarinnan Dina Porat till kollegan Amos Oz. Bägge står en bra bit till vänster om den politiska mittfåran i Israel. Oz är en av Israels mest sålda författare utomlands och välkänd i Sverige.

Dagens Nyheter har för vana att höra sig för om hans åsikter, så snart vi hamnar i en ny israelisk-palestinsk kris. Oz skräder sällan orden när han kritiserar Israel. Det är detta som gör honom så efterfrågad på DN:s kultursidor och som debattör. Men Dina Porat läxar upp Oz i det här inlägget.

"Käre Amos,

Jag är säker på att du är medveten om att krig genom hela historien utkämpats inte bara på grund av parternas olika och motstridiga intressen. Krig har också utkämpats mot föreställningar som massorna på den fientliga sidan omhuldat. Jag måste erkänna att jag förvånades av din artikel i Ha'aretz den 2 juni under rubriken: 'Israeliskt maktutövande på drift till sjöss'. Vore tacksam om du kunde klargöra några av dina viktigaste argument. Du noterar att Hamas 'inte bara är en rörelse som utövar terror. Hamas är också en idee, en föreställning.' Hamas politiska manifest som offentliggjordes i augusti 1988 ( kort efter rörelsens grundande ) och som aldrig ändrats summerar rörelsens politiska ideologi utan omsvep. Bland annat slår manifestet fast att den som överger konflikten med sionismen gör sig skyldig till förräderi och den akten kommer att leda till förbannelse för förrädarna. Vidare står det i manifestet att 'Israel kommer att stå upprätt tills islam eliminerat Israel, eftersom detta land ( Palestina ) är heligt för islam och det kan inte kompromissas bort till någon.' 'Jihads fana, den heliga väpnade kampens fana, kommer att hissas för att befria landet och dess folk från sionismens vanhelgande, smuts och ondska.'

Sett ur Hamas synvinkel är judarna sålunda en grym fiende jämförbar med nazisterna, 'något som bevisas av det så kallade Sions äldstes protokoll' ( ett falsarium från den ryska tzartiden mot judendomen och dess utövare, som Hamas godtagit som dagsens sanning ). Jag kan inte tänka mig att du Amos Oz hade dessa föreställningar i tankarna, så vilka föreställningar tänkte du egentligen på? Enligt dig representerar Hamas 'en desperat och fanatisk föreställning som växte fram ur många palestiniers känsla av övergivenhet och frustration' och man kan väl återigen säga att dina ord har en viss charm. Men måste verkligen känslor som övergivenhet och frustration med nödvändighet leda till kompromisslöst våld och inbegripa ett utraderande av alla dem man uppfattar som fiender?

1929 sjönk världen ner i ekonomisk depression av det värsta slag, miljoner människor förlorade allt de ägde. I USA födde krisen en hoppingivande nyordning. I Tyskland däremot bäddade depressionen för det tyska nazistpartiets maktövertagande. En desperat föreställning, skriver du. Med detta enda ord, 'desperat' kastar du hela ansvaret för den rådande situationen på Israel. Du säger i praktiken att Hamas och före dem PLO och före PLO, de beväpnade palestinska infiltratörerna, och före dem alla de arabiska invånarna i landet, att de alla föreslog fredliga lösningar om hur landet skulle delas på ett resonabelt sätt och att de lade fram sina fredsförslag från första ögonblicket, när den sionistiska rörelsen uppstod bland judarna och att det var sionisterna som vägrade lyssna på fredsförslagen.

1937 lade den brittiska Peel-kommissionen fram en plan för hur landet skulle delas upp mellan araberna och judarna och 1947 antogs den planen i princip av FN:s generalförsamling och så vidare och så vidare, men det judiska samhället och dess ledare i landet Israel förkastade alla dessa fredsförslag och tillgrep i stället våld mot araberna, så pass att de senare ickevåldsinriktade araberna greps av desperation och själva tillgrep våld. Inte heller den beskrivningen kan du gärna skriva under på, så vilka ideer, hade du i åtanke egentligen? Du skriver: 'För att besegra en föreställning måste man erbjuda en annan och bättre föreställning, en som är attraktivare och mera acceptabel.' Också den frasen har sin charm; det vore verkligen underbart om man kunde besegra en föreställning genom att presentera en annan föreställning i dess ställe. Jag är säker på att du är medveten om att krig har utkämpats inte bara som en följd av konkurrerande föreställningar, de har också utkämpats för att stå emot föreställningar som omhuldats av massorna på den andra sidan av konfliktberget. Föreställningen om att vita människor var 'överlägsna' andra och därför 'hade rätt' att styra de färgade folken var en sådan föreställning. Kristendomens och islams egna föreställningar om den egna 'överlägsna' rättfärdigheten och liknande föreställningar bland bolsjevikerna och fascisterna i modern tid krävde i sinom tid miljontals dödsoffer, medan andra föreställningar som också var gångbara vid samma tid inte utkrävde miljontals offer.

Den västerländska kulturen erbjuder idag alternativ till de fanatiska uttolkarna av islam: demokrati, lika rättigheter för kvinnan och olika minoriteter, studier som erbjuder ett fritt tänkande och ett fritt val, teknologi som utlovar framsteg och allehanda oberoende kulturella utövanden, allt detta är attraktiva och mycket resonabla alternativa föreställningar.

Eller vad anser du?

Att säga som du gör 'att vi inte är ensamma i detta land och att palestinierna inte heller är ensamma i landet' och att bägge sidor måste ta de logiska konsekvenserna av detta enkla faktum, behöver ju inte klargöras närmare. Det påminner mig om hur du i din underbara bok, 'En berättelse om kärlek och mörker' låter Efraim Avneri, en väktare på fälten kring Hulda säga:

'Vi kommer att skjuta dem ( om de kommer för att skjuta oss ) inte därför att de är ett folk av mördare, men av det enkla skälet att vi också har rätt till ett eget land och att den rätten inte bara är förbehållen dem.' "

Så långt Dina Porat, som jag tagit mig friheten att översätta och återge. Och man kan tillägga: att vara en bra och uppskattad författare är inte en inbyggd garanti för att man inte kan ha galna politiska övertygelser eller inte leka posör och profet. Tag Knut Hamsun exempelvis. Han var en mycket stor norsk författare, men han stödde samtidigt Vidkun Quisling och den norska fascismen.

Vad jag vill säga är väl bara att Amos Oz ofta är en rätt usel "sanningssägare" så snart han kommenterar dagsaktuella begivenheter. Han hamnar då plötsligt på samma nivå som en annan bästsäljare, Henning Mankell. Att det dessutom är bra för deras upplagesiffror att låtsas vara bättre förstående, hör givetvis till bilden. Bra i det sammanhanget att andra vänsterförfattare som Dina Porat ibland härsknar till och vågar genomskåda "profeterna" när de poserar som värst.

 
@ @ @ @ @