En modig spansk oliktänkande

I Europas ögon har Israel genomgått en metamorfos från att vara den kvicktänkte fåraherden David med en slangbella till att bli den fruktade och bepansrade filisteiske stridskämpen Goliat som var över två meter lång och bar på en rustning som vägde cirka 60 kg. Enligt den nya historieskrivningen är Israel inte längre belägrat av arabvärlden. Det är snarare Israel som belägrar palestinierna. Rollerna skulle ha blivit ombytta. Men är detta sant?

Vad som är sant, är att tiderna förändras, och värderingarna med dem. Inte över hela linjen, men dock.

Men alla låter sig inte påverkas av massmediernas ofta ytliga världsuppfattning. En av dem är Spaniens premiärminister under åren 1996-2004, Jose Maria Aznar Lopez. Han varnade Europa häromdagen. Om Europa slutar att ge Israel politiskt stöd, så kommer man till sist att underminera den egna existensen. Känner man rödglögdad vrede då och då över olika beteenden som Israel gjort sig skyldig till på senare tid, är det nu dags att börja tänka klart.

En resonablare och framför allt mera balanserad inställning till Israel måste inbegripa synen att beslutet om att skapa en judisk stat 1947 fattades av FN, och att man därför inte ständigt kan ifrågasätta Israels existensberättigande, som ju arabvärlden gjort och gör ända sedan 1947. För övrigt ett arabiskt sätt att se på saker och ting som var otänkbart i Europa för tio år sedan, men som nu spritt sig till Norden och många andra håll av Europa de senaste åren. Israel är dessutom en stat djupt rotad i demokrati, skriver Aznar, och det israeliska samhället är ett dynamiskt och öppet samhälle som bidragit stort med nytänkande och uppfinningar som kommit hela världen till godo. Dessutom är Israel på grund av sina rötter, sin historia och sina värderingar en fullfjädrad västerländsk nation. Mer än så: Israel är faktiskt en normal västerländsk stat, som tyvärr står ansikte mot ansikte med abnorma och ofta helt absurda omständigheter. Israel är den enda demokratin i världen vars existensrätt ifrågasätts av dess fiender. Israel angreps militärt från första stund, i praktiken bara några timmar efter det att man utropat sin självständighet den 14 maj 1948. Sedan dess har Israel konfronterats med storkrig och därefter av sporadisk terrorism i årtionden, angrepp som under de senaste åren ofta kulminerade i blodiga så kallade självmordsangrepp och systematiska raketanfall mot den israeliska civilbefolkningen som bor nära Gazaremsan. Israel står samtidigt ansikte mot ansikte med en radikal och fanatisk islamism med många medlöpare som försöker olagligförklara Israels existens var och varannan dag. Försöken att ställa Israel utanför lagen sker nu också med vapen som påhittad "internationell rätt".

Aznar tillägger att Israel inte utgör det verkliga hotet mot stabiliteten i Mellanöstern. Hotet utgörs av den radikala islamismen, som ser förintelsen av Israel som en profetisk islamisk uppfyllelse som också är en vink om islams slutgiltiga seger världen över. Faktum att Iran går i spetsen för strävandena, är ett uttryck för Irans tilltagande vilja att vinna hegemoni som stormakt i Mellanöstern.

Utvecklingen är i bägge fallen inte bara ett hot mot Israel, men på sikt också ett hot mot västvärlden. Utvecklingen får hjälp av faktum att så många stater i Europa ofta reagerar helt snett på situationen, med inte sällan mycket vaga och motsägelsefulla politiska ställningstaganden, som för det mesta går ut på att lägga skulden för det onda på Israel. "Och somliga både agerar och talar, som om förståelse för den muslimska världen enbart kan uppnås om västvärlden är redo att offra Israel på sitt politiska altare. Det är rena galenskapen", konkluderar den förre spanske premiärministern.

"Israel är tvärtom den första försvarslinjen eller borde i varje fall uppfattas så i en av de stormigaste regionerna i världen. Och om inte Israel ska gå under och vi gå under tillsammans med Israel, måste vi skaffa oss en både moraliskt sann och strategiskt klar syn på tingens ordning, en klarsyn som ofta verkar ha gått helt förlorad i Europa. USA visar oroande tecken på att gå samma väg."

Bra att det blev sagt. Bra att det ännu finns modiga kärringar mot strömmen. Tur att de ännu får komma till tals. Och tur att det ännu finns människor som lyssnar på udda tankar och inte köper vad som helst.

@ @ @ @ @