Avigdor Arikha är representerad i museer världen över. Hans stil är intim och djupt realistisk. Han är både färgstark och dekorativ, alltid “sanningsenlig” mot motiven. Ytterligt precis i sina iakttagelser. Man känner sig omedelbart "hemma" i hans tavlor, fast de kan vara så överraskande. Hans motiv kunde vara de mest triviala ting, ett par strumpor eller ett klädskåp med hyllor. Han gjorde magi av sådana motiv. Avigdor Arikha ( uttalas Aricha ) var född i Rumänien men kom som tonåring till Israel efter andra världskriget och skadades svårt under Israels befrielsekrig, när den unga staten invaderades av fem arabiska armeer. Han flyttade tidigt till Paris. För ljusets skull. Men han hade alltid ett litet krypin i centrala Jerusalem som han ofta besökte. Han var god vän med författaren Samuel Beckett. Arikha kunde ha varit förlaga till en av Becketts personer i pjäsen, “I Väntan på Godot”. Men ung till sinnet, alltid nyfiken på verkligheten.
Han var en stor porträttmålare. Han målade till exempel min gamle chef på den danska tidningen Politiken, Herbert Pundik. Ett porträtt som man knappt kan se sig mätt på. Detsamma gällde porträtten på Catherine Deneuve och Leon Wieseltier. Porträttet ovan är på den amerikanske författaren Wieseltier, redaktör på den amerikanska tidskriften The New Republic.
Arikha fick ett rikt och spännande liv. Han överlevde två koncentrationsläger som barn. Såg sin far dö under en av de fruktansvärda dödsmarscherna från ett läger till ett annat; offren dog för det mesta av utmattning under flera dygns marscher utan något att äta eller dricka. Det måste ha präglat den tystlåtne och arbetssamme sonen. Ja, trist. Men hans konst var ljus och ingav hopp.
Sök honom på Google, eller gå exempelvis direkt till www.artnet.com, och leta efter hans konst där, förslagsvis.
@ @ @ @ @
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar